Hade lite tid över och tänkte att det här kanske är roligt. Nå väl jag kom hem för ett tag sen, och på väg från bussen kom jag att tänka på ett citat en vän till mig valde till ett skolprojekt.
"Livet är som en studsmatta, det går upp och ned."
Livet är verkligen så, ena stunden är allting på topp sedan är man på botten igen. Det händer alla och ingen kan nog göra något mot det. Jag vill inte sitta här och skriva om hur synd det är om människor nu, utan om att det händer alla.
Men man kan väl hjälpa om det är någon som känner sig nere?
Självklart, om jag hade fått välja skulle alla gå omkring med ett leende på läpparna dygnet runt och ingen skulle gråta. Men tyvärr är det inte så...
Em hjälpande hand eller bara ett leende piggar upp. Så lee så mycket ni kan!!

Något annat jag brukar tänka på är Krig. Inte så att jag gillar krig på något sätt, men jag tänker på hur krig egentligen utförs. Först är det någon president eller liknande som annser att nu är det dax för lite krig, sedan får soldater och civil personer sätta livet till.
Är det verkligen rätt?
Hur kan någon göra så?
Många tankar som snurrar runt i mitt huvud, vet inte riktigt vars jag ska börja. Har redan säkert gjort dig kära läsare förvirrad, eller hur?
Kan du förstå hur jag känner mig?

Om jag vore rik skulle jag betala någon att berätta vad dom tänker på precis nu. Kanske får jag ett vettigt svar, eller så får jag ett helt oseriöst svar. Man får vad man detalar för.

//Hanna